malinhammar

När vi väl står där vid receptionen på morgonen 07.15 får vi till vår fasa reda på att vi ska vara redo 07.30... Hoppsan Kerstin. Vi slevade i oss frukosten och skuttade bort till "busshållplatsen" vilket var en vägkorsning i grus. Väl där får vi reda på av ett gäng lokalbor att den minivanen vi skulle åka med har gått sönder och vi får lokalbussarna istället. Det var inget att göra åt saken bara att hoppa på den lokala jeepnyn till Roxas för att där byta buss till El Nido. Det gick förvånansvärt bra första turen trots allt guppande, det finns inget annat än lerväg längs bergen till Roxas ifrån Port Barton, det var bara några småbarn som motvilligt la lunchen utanför bussflaket.

Väl i Roxas bytte vi till en tämligen modern buss, det var ju givetvis sk*tful men vad kan man förvänta sig ifrån kinesiska marknaden. Fönstren var högre än bussens plåtkant, men filippinarna har fattat grejen vad man vill se under en 5 timmars bussfärd! Sylvester Stallone marathon! De visade Rambo 1,2 och 3 samt en Expadables film vilket packade våran bussfärd proppfylld med action. Malin var i ett tillstånd av euforisk lycka (typ)! Wips så var vi framme, tappade räkning på tiden, undra varför...

Efter en liten promenad längs vägen kom vi fram till hotellet, vi checkade in och fick våran bunker, rummet är en liten koja på 10kvm i en gränd med en fläkt och ett litet badrum men vem ska hänga där! Vi slängde av oss väskorna för att skutta ner till stranden och ta oss ett dopp men så fel vi hade! Besvikelsen var lite ganska stor när vi insåg att den beryktade corong-corong stranden folk "vallfärdade" till för att bada och se på solnedgång bestod av en liten remsa sand närmast land och sen ca 50m gegga pga tidvattnet och långgrundhet vilket gjorde badupplevelsen mer till femkamp. Besvikelsen var stor men som tur var lyckades vi minska den genom mat och en något geggig men ändå vacker solnedgång. 

Nästa dag tog vi oss in till byn för att lokalisera oss runt lite. Här registrerade vi oss på seglingen vi ska utföra och kikade med dykcentret när det fanns möjlighet att ta en tur, efter en rejäl lunch på ett ställe vi trodde var bra åkte vi tillbaka till våran strand för att lägga ihop en liten pick-nick påse bestående vuxendricka och chips för att ge oss längre söder ut till en annan strand vi sett i fjärran. Det blev en färd innehållandes "klättring" bland klippor längs vattnet och en hel del lekandes med eremitkräftor innan vi slutligen kom fram. Här var stranden vi hade sett fram emot, badvänligt, fin solnedgång och en bar med stolar! (Filippinarna eller rättare sagt de utländska gubbarna som kommer hit och startar barer/boenden är lite väl pengagiriga och bygger sina barer som McDonalds, fort in fort ut, så det saknas oftast sköna sittplatser där man kan sitta ett tag) vi spenderade kvällen där och kikade på solnedgången delandes en sarong. Det blev en väldigt bra picknick! Hem tog vi inte klipporna utan bilvägen som tog ca 20min promenad.

Dag 3/4 beroende på hur man ser det, var den stora fysiska dagen! Vi hade hyrt kajak och motivationen blandades med en vilja av stål! Vi gjorde oss redo, solkräm i överflöd, långärmade tröjor, både keps och solglasögon samt svepte åtskilda mängder vatten innan vi satt oss i dem gula räserkajaken vi hade hyrt. Malin hade frågat nästan alla som jobbar på hotellet om man kan paddla över till öarna mitt emot och fått svaret att ingen av dem hade någonsin varit ute och paddlat :)

Vi gav oss ut vid 11.30 och satt fart mot första udden. Tempot varierade pga plaskande och krockandes av paddlarna men viljan var fortfarande bra trots att vi båda insåg att det här var mycket jobbigare än vi båda trodde. Öl och Chips kanske inte var den ultimata uppladdningen kvällen innan... Vi kom slutligen fram till en öde vid strand på udden med det givetvis perfekt turkosa vattnet man oftast ser här omkring, så vi beslutade att ta en paus där i skuggan under ett träd. Pausen blev till 4 timmar och vi njöt lite för mycket på stranden för att kunna lämna den. Det blåste upp lite under dagen och det underlättade inte att vi hade motvind. Paddlingen tillbaka varvades av att Malin sjöng "till havs" med att hon skrek ut att "Det här är f****n det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv!!!" Det hårda paddlandet motvinds gav oss skavsår ifrån paddeln på tummarna men tillslut med hjälp av den legendariska stålviljan Malin består och lite bistående hjälp ifrån Simon så lyckades vi ta oss tillbaka till hotellet. Jag ska påpeka att vi tog oss ca 2km och att vårt första "mål" låg på runt 12km :) Kvällen avslutade vi genom att ta en tricykel in till byn och bokade en dykning för morgondagen, sen kilade vi förbi restaurangen vi besökte kvällen innan för att käka och det var det största misstaget den dagen... Vi både beställde hamburgare, stekt well done, men det förstod nog sig "kocken" inte på, vi fick ut ett par hamburgare som var lite stekta på toppen och helt råa i mitten vilket det visade sig efter vi ätit det en hel del av dem. Efter ett rabatterat pris och en tricykel hem kom maten upp lika fort igen. Vi tog kväll och gjorde oss iordning inför morgondagens dykäventyr.

08.30 gled vi in på dykcentret och provade ut våra heltäckande våtdräkter vi skulle ha under dagen. Malin jämrade sig och jämnförde den med att "en korsett ifrån medeltiden hade f*n varit så mycket skönare" men även hon ploppade in i den efter ett tag och ut på vattnet begav vi oss i båten mot Miniloc Island för att där påbörja vårat första dyk vid platsen "North Rock". När vi väl alla var i vattnet och påbörjade vår nedstigning plockade Malin fram de gamla takterna och vägrade sjunka, det slutade i att våran dykguide fick simma upp och proppa Malins fickor med vikter. Väl nere så löste sig allt bra och Malin hittade balansen igen. Vi dök längs klippor nere under vattnet och kikade på olika typer av krabbor, fiskar och flera olika koraller. Mot slutet dök vi igen en ravin med koraller på sidorna innan vi började bege oss uppåt. 

Väl uppe kilade vi vidare till nästa dykplats som heter "Twin Rocks" här omvandlas vi av turkost vatten som kryllade av clownfiskar och anemoner. Medans vi gjorde vårat andra dyk och stötte på bland annat en krokodilfisk så förberedda killarna på båten inför våran middag. När vi kom upp bjöd de på grillad nyfångad fisk med mumsigt ris som vi älskar så mycket vid det här laget. Efter vi hade proppat oss mätta så körde de en liten sightseeing tur med båten och visade oss öns laguner vilket blev en härlig liten tur. När vi sen kom fram till vår sista dykplats för dagen "South Miniloc" så sa de till oss att det var sovdags, så man fick hitta valfritt hörn på båten och lägga sig för att slappa. Efter våran dykguide spenderat 20min till att härma en katt och sen ytligare 40min sovandes på en hink så var det dags att plumsa i igen. Det här dyket var vi tvinga att stanna nära botten då det var ganska frekvent båttrafik ovanför, vilket gjorde att Simon höll ett extra vakande öga på Malin, men hon löste det galant. Nere på botten stötte vi bland annat på en stor bläckfisk som var ute och spatsera, en hel del tonfiskar och en och annat stim av barracudor. Efter dyket bar det av tillbaka till byn med båten där vi tog en tricykel tillbaka till våran strand. Där på stranden hade vi fått nys om en bar som vi passerat här om kvällen som vi tänkte utforska "Happiness bar". Det visade sig vara en kille ifrån Iran med marockanska föräldrar som flyttat dit och startat en bar, han tillverkade all mat själv, allt ifrån hummus och schnitzlar till fiskbullar och pitabröd. Maten här var väldigt bra, samt att han fattat idéen med strandhäng. Det här stället blev vårt stammishak och gjorde helt klart den här stranden en bättre plats :)

Följande dag blev en slappardag, vi sov nog 12 timmar och spenderade resten av tiden till att ligga i skuggan på stranden och läsa böcker. Innan solen började gå ner så rörde vi oss upp för vägen till ett tapasställe som ligger rankad etta på tripadvisor bland restauranger i El Nido. Detta för oss var helt förbryllande, utsikten var fin men maten var värdelös vilket vi senare förstod med tanke på att alla bara kom dit för att dricka och prata spanska. Att vara i El Nido är lite som att vara i Spanien, det kryllar med spanjorer och spanska "mat" ställen sen är det ofantligt mycket fransoser som irrar runt på dagarna med deras ryggsäckar och letar boenden eller stockas kring wi-fi zonerna. I alla fall så håller vi oss till vårt stammishak i fortsättningen. 

Dagen därpå bokade vi en båttur ut bland öarna. Vi valde en tur som skulle ta oss så långt bort som möjligt för att kunna se lite mer. Dagen började som vanligt med frukost på hotellet. Vi fick sen reda på att vi skulle ses 9.30 nere på stranden för att hoppa på båten, så Simon sättet sig på dass för att ta en stunds "uppladdning" ca 09.00 men till ve och fasa så var dasspappret slut!, och det underlättade inte situationen med att han som hade turen kom springandes och bankade på dörren att det var bråttom och vi skulle åka nu. Det är i sånna här situationer man får tacka att man har Malin, ängeln i nöden, som kan komma och rädda situationen. Hon sprang och hittade papper samtidigt som hon lyckades lugna den stressade båtmannen... Väl på båten i rekorderligt tillstånd så visade det sig att vi hade en till resenär med oss, Rickard ifrån Norrköping som älskade Pattaya och gillade gymma. Turen tog oss runt en ö som låg längst ut i kustbandet där vi besökte lite olika stränder som gömde sig bakom klippor. Det blev bra grillad snapper och kyckling till lunch som våra två båtkillar av okänd ung ålder lagade ihop. Simon blev lite kaxig när han fick dyka ner och lirka loss ankaret som hade fastnat mellan två klippor en bit under botten under vårt sista stopp som var en strand som man var tvungen att simma genom en liten grotta för att komma till, med kraften ifrån vågorna av sydkinesiska havet på ena sidan behövde man bara ta ett simtag, sen wips så trycktes man igenom av strömmen och in kom man till en lagun omringad av vassa klippor och en vit korallstrand i ena hörnet. Väl tillbaka på vår strand så tog vi oss till stammishaket och käkade fiskbullar och en stor mängd hummus.

Idag har vi laddat inför båtresan som startar imorgon. Vi har laddat kameror, packat om och ska senare på briefing inför resan. Efter briefingen ska vi bort till stammishaket då han håller en årligt traditionell fest som de gör i Marocko en vecka efter påsk, han förklarade att hemma brukar hans föräldrar bjuda in 200 pers så han har lite att jobba på. Vad man gör är att vid solnedgången äter man massa sötsaker och dricker öl, får sockerkick, dansar och går sedan för att lägga sig.... Ska bli spännande det här :)