malinhammar

Malin: "- Simon, kan inte du gå och kolla med han som har stället när vi kan ta en buss till Port Barton"...

Så började måndagsmorgonen den 30:e mars. Simon hasade sig ut ur sängen med sitt vanliga lite trötta morgonansikte, slängde på sig ett par shorts och en t-shirt för att lunka ut till Ad som ägaren heter av "Green house puerto" i Puerto Princesa. Ad som vänligt och kanske lite mer än gärna ville dela med sig av sina tips och erfarenheter på sin brokiga engelska trots att han lämnat Holland för Filippinerna för sju år sedan, dessa tips kunde göra att man trots en enkel fråga med ett svar som vanligtvis endast behövde vara ja eller nej kunde fastna i så mycket som 30min pågrund av anekdoter som skulle tilläggas. Det var inte ett privilegium att prata med Ad men ibland fick man ta en för laget och sanningen är att han är vänlig och hjälper mer än gärna till.

Klockan 08.20 frågar Simon Ad, som för övrigt nästan alltid sitter vid sitt bord i trädgården. "Vilka tider kan vi åka till PB idag?". Ad svarade att han skulle ringa bussbolaget och kolla så han smet iväg och ringde. Ads fru Susan som var en äldre jättegullig filippinsk dam kom ut och sa att hon skulle göra iordning frukosten på en gång för man vet aldrig när de kommer. Så jag gick in till Malin igen som låg i sängen fortfarande och gjorde sig redo för att stiga upp för frukost. Vi började småpacka ihop våra saker och 08.35 hör vi dem ropa utanför, "Bussen är här!". Utanför hade en av Susans döttrar börjat dukat upp inför frukost men eftersom chauffören hade anlänt på mindre än 10 minuter så hade vi ingen tid att äta. Plötsligt blev det brottom, det väntade flera turister i bilen vi skulle med. Medan vi packade våra väskor för fulla muggar så styrde Susan om frukosten till ett par mackor vi kunde ta med oss, hon jämrade sig över att hon tyvärr inte hade någon termos vi kunde ta med kaffe i, vilket vi såklart inte alls hade räknat med och bar redan tacksamma att vi fått varsin redig skinka ost och ägg macka. Ungefär 08.42 sitter vi i bilen redo för att åka i 3 timmar norr ut... Snabbaste morgonen i mitt liv...

Väl framme i Port Barton så var det den gamla vanliga visan, man möter en grupp lokalbor som undrar om man har någonstans att bo och hävdar att de har det bästa stället att bo på. Det är ju inte första staden vi kommer till så vi hade redan bokat en natt på ett ställe så det var bara att slänga upp ryggsäckarna på ryggen och gå ner på stranden för att hitta det, efter ca 100m låg det, precis på stranden med hammockar av flätad bambu hängandes i palmerna. Rummet vi hade var fräscht och hade en mjuk säng så vi beslutade att stanna där 4 nätter till innan vi beger oss vidare.

Här i Port Barton har vi haft lata dagar där vi rört oss mellan hammocken och havet som för övrigt är lite kyligare här än i Indonesien, kanske svalkande 24-25 grader här, där nere var det 29-27. Vi har varit på snorkelturer och sett massa små fiskar, en hawksbill sköldpadda och en rocka. Vi käkade grillad fisk (grouperfish) på stranden på en utav öarna vi besökte. Vi har givetvis inte tappat äventyrskänslan och tog oss en 3 timmars promenad upp genom bergen längs floden till det lokala vattenfallet på ca 15m, vi fick även med oss en hund ifrån byn som bestämt skulle visa vägen dit och tillbaka. Idag hamna vi i en lokal fiskeby när vi skulle hitta till en annan strand som gav oss en insyn hur livet i Filippinerna är.

Port Barton har varit avslappnande, så man har verkligen kunnat kompensera för den hetsiga morgonen, vi ska få se om El Nido är lika lugnt...