Mot Sandakan
Det är så underbart att vara tillsammans med Malin, ibland dyker det upp sidor och beteenden man aldrig tidigare sett. Efter 4 timmar på ett bussgolv eftersom det inte fanns några platser kvar, upp och ner längs bergsvägar och palmplantager kom vi äntligen fram till Sandakan, staden på nordöstra sidan Borneo som ska vara våran utgångspunkt inför morgondagens äventyr. Vi hade sen innan vi satt oss på bussen kommit överens om att vi äter när vi kommer fram, men vi kan köpa något att litet att ta under bussresan. När vi står vid busstationen får vi till vår fasa reda på att det enda vi har att tillgå var lite friterade insekter vilket inte riktigt fall oss i smaken, med andra ord så blev det inget snacks till resan.
Som sagt så kom vi tillslut fram med alla möjliga ömma muskler på kroppen efter att försökt att vara smidig på ett bussgolv. Vi letade snabbt upp vårt boende och slängde in väskorna i rummet för rovdjuret Malin hade fått vittring. Som en panter kombinerat med en plogbil flög hon fort fram genom folkmassorna, sicksackade fram, knuffade nästan omkull mig, ökade takten ju närmare hon närmade sig sitt mål.
Väl framme på McDonalds glufsade vi i oss varsin Big Mac och jag lovar dig, jag har aldrig hört Malin svära så mycket i hela sitt liv. "F****n va gott!!", ljöd genom hela restaurangen. Men det var faktiskt gott, efter jag vet inte hur många dagar i rad med ris till frukost lunch och middag var det en lite av en frälsning. Jag ska påpeka att det faktiskt inte är Malin utan Simon som är bra sugen på ett återbesök för att "provsmaka" lite klassiska cheeseburgare :)
Kommentarer
Postat av: Mimmie
haha iknow the feeling 😘🍔🍟
Postat av: robin
Haha! Ni verkar ha det helt Amazing! Kram
Trackback
