Bonjour
Natten bjöd på en svettig historia, då A/Cn i rummet inte gick att sänka värmen på. För att göra vår upplevelse bättre på Quality in hjälpte det inte att vi blev väckta av att en person stod och rökte marijuana utanför våran fläkt in till rummet... dagen kunde börja bättre men men efter lite frukost tog vi oss ner på stan för en runda. Vid lunchtid så tittade vi på varandra och kom överens att det vore gott med en maträtt som inte innehåller bröd för omväxlings skull... det blev pizza, men till pizzans försvar så var den väldigt god!
Med lite mat i magen rörde vi oss vidare norr ut. Vi åkre krokiga vägar längs Lake Camplain, ut på öar och halvuddar tills vi tillslut nådde gränsen. Väl framme vid det lilla båset blir man ju alltid lite nervös över hur der ska gå och vilka frågor de kommer att ställa. Malin som är våran retoriska ryggrad i förhållandet fick svara på tullmannens frågor. Det var de klassiska "Vad ska ni göra här", "Hur länge stannar ni", "Har ni någon alkohol, tobak eller vapen i bilen" alla svar nej, stämplar i passet och vi åkte vidare in i Hockeyns belovade land Kanada. Väl inne åkandes på motorvägen ser jag hur Malin har leende som sträcker sig ifrån öra till öra...
Simon: "Vad är det?"
Malin: "Vet du?"
Simon: "näe?"
Malin: "Hihi, vi har varit olagliga!"
Malin syftar på den halva flaskan vin vi har kvar som vi tagit in i landet.
Malin: "Vad spännande det är att vara skurk"
Vi åkte sedan och träffade Mimmi, Andrew, Jim och Mikaela, där vi ska bo i två nätter. De tog emot oss med öppna armar, fick oss att känna oss som hemma och det var härligt att få massor av tips på bland annat aktiviteter.
Dagen därpå efter en god natts sömn och en hel del kattkelande så tog vi oss in till Montreal för att göra staden. Detta var inte helt okomplicerat... Vi är i Franskt territorium. Detta betyder att en motorväg kan sluta prompt för att sedan dyka upp några kvarter bort, alla skyltar och vägar har franska namn och gärna 4-5 stycken, vi blev varnade av Andy att de gladeligen bötfäller alla bilar som inte är ifrån Quebec inne i centrum så våran regskylt ifrån Texas kanske inte stod så högt upp i fransosernas ögon. Detta gjorde att vi fick parkera en bit utanför stan för att sedan ta tunnelbanan in. Att åka på vägarna här och det kommer en skylt max 70... då ska man tydligen köra 110. Är man som en annan, lite sugen på att hålla hastighetsgränsen, så dröjer det bara några sekunder innan man har tre lastbilar av storleken Optimus Prime som jagar en, våran lilla deceptacon fiat har hamnat i grovt underläge... inte undra på att de goda vinner.
Väl inne i stan två timmar senare så gick fransosernas light variant på deras heliga klenod, Notre dame variation 2.0... men vi båda var överens om att det var en väldigt häftig kyrka.
Efter det lilla lullande i kyrkan lullade vi vidare på stan. Vi passerade allt ifrån glassbarer till toppless barer... kanske förklarade hur vilse vi var... tills vi bestämde oss för att röra oss hemmåt. Påvägen hem stanna vi förbi en butik med friluftssaker där vi skulle köpa varsin vattenflaska. När vi kommer fram till disken så visar det sig att man måste vara medlem för att få handla där, istället för att betala för ett onödigt medlemsskap så åkte vi vidare för att tanka... då visade det sig att vi var tvugna att vara medlemnar på macken för att få tanka där... nu fick det väll ändå va nog. Tillslut gick vi in på Kanadas motsvarighet till "Ica" vid namnet "Iga". Väl framme vid disken sa vi till varanda "Här kan man väl f*n inte behöva vara medlem för att köpa lite grönsaksdipp"... som tur var så behövdes inte det så kvällen i tv soffan var räddad!
Med en flottig Poutine i magen (Montreals stolhet, signatur rätten, mästerverket... pommes med ost och sås... smakade som när man fick schnitzel i skolmatsalen och blandade den bruna såsen med de halvstekta potatisarna... vilket "mästerverk") ska vi nu sova
Natti natti
Kommentarer
Trackback
