Sakta och nästan säkert
Två dagar har gått, det känns nästan som två veckor. Det är långa och händelserika dagar som lätt kastar oss ur tidsperspektivet och blandar ihop dagarna. Men så här har ddt varit i alla fall. Igår morse vakna vi ute vid de milslånga stränderna där vi slutade senast. Vi åt frukost, doppade tårna i det "atlant-varma", tog en minimal promenad efteråt som riktiga amerikaner... (mellan punkt A och bilen) och begav oss mot Portland. Halvvägs dit stannade vi på ett shoppingcenter eftersom Simon hade såklart inte packat några passande skor till kommande dags bergsbestigningar... nåja, det var lätt fixat. När vi kom in i Portland så tog vädret en helvändning, den beryktade "zombiedimman" kom, från att vara sol till helt vitt inom en 10 meters radie. Vi hade på agendan att åka ut till kusten för att se stadens beryktade fyr, vilket ändå får jag säga, hamnade i sitt rätta element. Vågorna slog in, en klocka på en boj som slog, båtarnas signalhorn som ljöd och fyren som blinkade.
Efter denna upplevelse så begav vi oss till downtown Portland. Det märks att den här staden "varit" ett vattenhål för förlustande tatuerade sjömän genom åren, vart man än gick låg en pub inom 20 meter och vad vi fick reda på senare är att Portland är världens bryggeritätaste stad... så det var väll inte konstigt, hoppas bara de har fler än 3 stammisar. Men yrselhöjande drycker är inte allt de har i denna stad, Vi hade turen att Malin hittat just rätt ställe för att gå och fylla sitt dagliga hummer behov, och gott var det!
Vi begav oss senare en bit norr ut, till en mindre by som heter Yarmouth. Där hälsade vi på Jen, Andy och deras barn vilket Malin känt sen tidigare. Det vart en mysig hemmakväll med take-away sushi och eftersom dimman nu även eskalerat till regn och blåst så fick vi som tur var sova över, istället för att åka de annars planerade 2 timmarna för att hitta boende...
Morgonen därpå begav vi oss vidare in emot landet efter en fartfylld frukost. Regnet hade passerat och våran klarblå himmel var åter igen på besök.
Efter 2 timmars körning genom landskap med sjöar, lövskog och "jesus is the savior"- bilhandlare, kyrkor och spritbutiker, så kom vi fram till New Hampshires stolthet. The scenic road of 112, som tog oss ifrån Conway till Lincoln genom "White Mountain National Park"
Det blev en hel del stop på vägen, vi vandrade stigar uppför till vattenfall, floder och klipp-platåer som gav spektakulära utsikter, klättrat upp på yttligare ett berg där vi kunde sitta och se på solnedgången över det böljande landskapet (Malin börjar bli en riktig friluftsmänniska). Så nu har vi motionerar bort östkustmaten och gör oss redo för inlandets steak-mani. Kvällen avslutades med att vi åt fried chicken och drack öl framför en brasa vid floden som bildats av det regnvatten som rinner ner ifrån bergen.
Så en toppenavslutning på två härliga dagar som bjudit på stor variation
Kommentarer
Trackback
