malinhammar

Nu har det passerat några dagar, just nu sitter Malin bakom ratten medan jag skriver det här. Vi är mitt uppe i våran mastodonta resedag delux... 9 timmar motorväg. Simon kan inte sluta tänka på cheeseburgaren vi hade i Toronto medans Malin helst vill spy efter jag sitter med en Dr.Pepper läsk i passagerarsätet. Nåväl, för ca 3 dagar sen var vi fortfarande i Montreal. Vi hade som tidigare sagt gjort stan, så vi tänkte oss en annan typ av upplevelse. Vi fick tipset att åka till Omega Park, en park lite lätt förklarat är en amerikaniserad blandning av kolmården och skansen... man åker bil i en park med lokalt förekommande kanadensiska djur vilket man matar tjocka med morötter ifrån sitt bilfönster.

Natten bjöd på en svettig historia, då A/Cn i rummet inte gick att sänka värmen på. För att göra vår upplevelse bättre på Quality in hjälpte det inte att vi blev väckta av att en person stod och rökte marijuana utanför våran fläkt in till rummet... dagen kunde börja bättre men men efter lite frukost tog vi oss ner på stan för en runda. Vid lunchtid så tittade vi på varandra och kom överens att det vore gott med en maträtt som inte innehåller bröd för omväxlings skull... det blev pizza, men till pizzans försvar så var den väldigt god!

Dagen börjar med att vi vaknar upp till regn mot rutan i vår lilla bergsby, vilket inspirerade oss att ligga kvar i sängen ett tag innan frukosten som i det här fallet för Simon bestod av snabbnudlar med räksmak medans Malin föredrog cottage cheese med banan. Allt detta mumsiga kombinerat med lite nybryggt kaffe ifrån den pratglada damen som ägde stugan. Hon var väldigt intresserad av att veta allt man kunde veta om svensk natur. Vi gjorde det lätt för oss och sa att allt fanns förutom öken och djungel. Däremot blev man nästan lite förolämpad när hon trode att man kunde köra igenom landet på två timmar... lite större är det faktiskt. Nåja, eftersom det inte blev något hajkande idag pga vädret så bestämde vi oss för att åka vidare och övernatta i den "lilla" sjöstaden Burlington, Vermont, även känd som den stad med mest mikrobryggerier i landet (konstigt sammanträffande)...

Två dagar har gått, det känns nästan som två veckor. Det är långa och händelserika dagar som lätt kastar oss ur tidsperspektivet och blandar ihop dagarna. Men så här har ddt varit i alla fall. Igår morse vakna vi ute vid de milslånga stränderna där vi slutade senast. Vi åt frukost, doppade tårna i det "atlant-varma", tog en minimal promenad efteråt som riktiga amerikaner... (mellan punkt A och bilen) och begav oss mot Portland. Halvvägs dit stannade vi på ett shoppingcenter eftersom Simon hade såklart inte packat några passande skor till kommande dags bergsbestigningar... nåja, det var lätt fixat. När vi kom in i Portland så tog vädret en helvändning, den beryktade "zombiedimman" kom, från att vara sol till helt vitt inom en 10 meters radie. Vi hade på agendan att åka ut till kusten för att se stadens beryktade fyr, vilket ändå får jag säga, hamnade i sitt rätta element. Vågorna slog in, en klocka på en boj som slog, båtarnas signalhorn som ljöd och fyren som blinkade.   





         

Jag vet inte om det var äventyrslysten eller idioten som "inte kunde släppa sin gnisslande fläkt som snuttefilt" i sängen under, som gjorde att vi stod upp vid 7-tiden för att äta frukost. Hur som helst så var vi extremt taggade på att köra bil, så strax efter 8 stod vi utcheckade och redo för att ta oss till flygplatsen för att hämta ut våran hyrbil som vi bokat till 12.00... Väl på plats vid uthyrningsdisken ca en halvtimme senare så går Simon fram till disken och plockar fram körkort och kreditkort medans malin står fortfarande och funderar hur man ska ta sig förbi banden som leder fram till disken... väl framme båda två får vi nycklarna till vår lilla pärla som ska ackompaniera oss för två veckor på resan, en Ford Fiesta modell "minst på parkeringen". Vi slänger in packningen, Simon sätter sig i förarsätet och Malin blir kartläsare. Vi säger till varandra att om vi gör något fel som stopskylt eller missar enkelriktat skylten så tar vi det bara lungt och löser det, vilket känns ganska klokt. Vi satt i nycklarna, åkte ut från parkeringshuset, betalade vägtullen och kände frihetens vingar, vi var på väg!

Boston, ett mecka av patriotism. Vi har ju vid det här laget faktiskt jobbat upp lite rutin efter våra resor tillsammans, trots att vi landa på den öde flygplats, i landet där servicedisken alltid stänger vid klockan sex, så lyckades vi hitta en gratis skyttelbuss som tog och till gångavstånd för boendet. Väl där så var ögonlocken bra tunga vilket resulterade i en tidig kväll i sängs.

Nu var det dags igen, en annan kontinent en annan typ av resa. Vi ska till det mytomspunna landet i väst för att bränna pengarna på bensin, burgare och bärs! Fast fullt så vilt kommer det nog inte gå till. Vi sitter just nu på bussen mot arlanda, vårat första stopp. Därefter blir det en kortare flygning till London för att där byta plan vidare till Boston, Massachussets (eller hur det stavas). Vi kommer att där hyra bil och ta en tur upp till Montreal för att sedan ta oss bort till Chicago. Där har ni våran plan, har ni några fler frågor så får jag be att återkomma med svar för vi vet inte så mycket mer själva vid den här punkten....

Det var ett tag sen vi kom hem ifrån våran resa, 368 dagar om man ska räkna "lite löst". Japan bjöd på en upplevelserik och rolig avslutning på resan tillsammans med bästa resesällskapet Carro och Erik. Det var minst sagt en annorlunda upplevelse, det man såhär i efterhand tänker tillbaka på ibland var den unika kulturen och etiketten samt den otroligt karaktärsstarka maten som bjöd smaklökarna på en resa till både himelen och helvetet. Allt konsumerades mellan kotunga till fiskmagsäck samt en hel del oidentifierade föremål som skulle få vilken ufospanare som helst att tappa tungan ifall de såg en sådan komma flygandes i luften...