Nytt land, nya färdmedel
Nu har vi tagit oss till Filippinerna, Puerto Princesa som ligger på Palawan. Vi har redan testat deras variation av taxi, tricykel.
Det är en moppe med ett litet extra utrymme bredvid chauffören, inte direkt gjord för våra europeiska rumpor. För det är precis så att vi får ner våra rumpor där. Och efter gårdagens runda som avslutades med punktering funderar vi på om vi kanske har ätit lite för mycket donken under den senaste veckan...
Kinabatang river
Nu har vi varit 3 dagar i djungeln längs floden Kinabatang och ojojoj så många djur vi har sett! Vi kom fram till floden efter 2,5 timmes bilfärd genom ändlösa plantager av palmolja-palmer och Simon som ständigt påminde Malin om vilka bestar till krokodiler som gömmer sig i floden, väl framme så skuttade vi i en liten båt som tog oss bort till våran lodge där vi skulle bo. Efter lite snabbt och stabilt risintag så begav vi oss ut på floden med våran guide och ackompanjerade av 2 tyskor och en engelska. Förutom en härlig solnedgång såg vi bla orangutanger, en liten liten krokodil, apor av typerna long-tailed macaque, proboscis monkey (näsapor) och silver langur. När solen höll på att skymma så dök tillslut vårat stora mål fram, Borneos pärla, Pygméelefanterna upp. Måste tillägga att vi såg många härliga fåglar också, bla alla hornbills förutom två sorter och tre sorters Kingfisher.
Bild
Redan första turen var en succé så vi kunde glatt röra oss tillbaka med båten för att köra dagens risrätt nummer två. Dagen var dock inte slut än för när mörkret lägger sig så kommer många djur fram. Guiden hade givit förhoppningar att det inte var helt ovanligt att se Leopardkatten i mörkret så Simon var exalterad som ett barn i en godisbutik under hela turen, det var dock han som tillslut lyckades hitta två reflekterande ögon stirrandes på honom mitt i natten och vid det tillfället tror jag hans hjärta slog högre än fantomens djungeltrummor av spänning. Det visade sig att det var ett annat djur som kallas Civet, vilket var lite synd men det var bra ändå. Turen fick bjuda på lite fåglar, spindlar och skorpioner istället.
Dag två så blev det att vid 6 på morgonen ge sig ut på floden igen. Alla var måttligt gäspiga men spända av förväntan av att se djur av alla sorter. Det första vi såg var ett rådjur! Den som blev mest exalterad av detta var våran guide Rusty, vi andra tänkte inte mycket på det. Det visade dock sig att det var väldigt unikt att se en sån och det här var andra gången i hela sitt liv han sett en så helt plötsligt blev vi alla väldigt rådjursintresserade, den skuttade dock vidare efter vi puttra närmare och vi begav oss vidare. Massor av apor såg vi i vanlig ordning då de sover uppe i träden nära floden. Sen kom den, en bjässe till krokodil, Malin kröp genast ihop på den lilla båten vi satt men inspekterade gärna den mångtandade besten. Liksom många andra djur tröttnade den på oss och lunkade vidare. På vägen tillbaka för frukost så såg vi en till orangutang som var ute och käka frukost. Vi hörde gibbonaporna i närheten men kunde tyvärr inte få en glimt av dem. Frukosten blev en välbehövlig kompott av nudlar, skönt avbrott ifrån riset. Efter frukosten gav sig vårt sällskap iväg och det blev Simon, Malin och Rusty som tog äventyret vidare. Den här dagen blev något så kolossalt varm men vi gav oss iväg på en tur i djungeln till en sjö där fiskarna "äter" allt de kommer över, stoppade man ner handen så hade de rensat den på död hud under några sekunder. På vägen dit såg vi en del fina fjärilar och fåglar samt lärde oss mer om den lokala floran och faunan, vi har nu hittat våran favoritväxt, den somnar när man tar på den (superskoj).
Bild
På kvällen så dök det upp två nya äventyrare en kvinna ifrån staterna och en kvinna ifrån Tyskland som senare fick smeknamnet flodhästen av Simon, hon saknade finmotorik och skrämde iväg allt som kom i hennes väg, inte konstigt att vi inte såg mycket nu. Den här turen var trevlig den med men inga orangutanger och inga elefanter samt ytterst lite apor. Värmen hade gjort att alla djuren hade gått in i skogen för skugga vilket gjorde den här turen till en fågelskådning, men det gjorde inte oss något emot. På våran nattvandring var Simon såklart på helspänn. Han hade fortfarande målet att se Leopardkatten trots att han visste att chanserna minimerats tack vare flodhästen som vägrade sluta prata om sina matvanor och afrikaupplevelser. Simon lyckades dock få syn på en uggla som satt och iakttog oss som vi kunde ta kort på. Sen blev det tyvärr inte mycket mer på turen men ugglan var fin! Vi vilke gärna se en slow Laris men han/hon var inte hemma. Morgonen därpå blev en krokodilsightseeing, vi såg 3 krokodiler till av betydande storlek, en som Rusty sa var 6m men den var nog lite mindre.
Bild
Efter tre härliga djurupplevelse dagar så var det daga för oss att ta bussen tillbaka till Kota Kinabalu. Malin hade givetvis slagits med myggen under resans gång och när hon frågade Simon om han ville räkna hennes myggbett så svarade han "Det är lättare att räkna alla stjärnorna på himlakroppen". Så våra 1,5 dagar här i KK har tampats med Malins myggbett och värmen. Men nu ska vi bege oss till flygplatsen för att flyga vidare till Palawan, Filippinerna. Det ska bli skönt att komma ut till havet och stränderna igen :)
Alla djurbilder får vi lägga upp sen när vi kan föra över dem ifrån kameran
Mot Sandakan
Det är så underbart att vara tillsammans med Malin, ibland dyker det upp sidor och beteenden man aldrig tidigare sett. Efter 4 timmar på ett bussgolv eftersom det inte fanns några platser kvar, upp och ner längs bergsvägar och palmplantager kom vi äntligen fram till Sandakan, staden på nordöstra sidan Borneo som ska vara våran utgångspunkt inför morgondagens äventyr. Vi hade sen innan vi satt oss på bussen kommit överens om att vi äter när vi kommer fram, men vi kan köpa något att litet att ta under bussresan. När vi står vid busstationen får vi till vår fasa reda på att det enda vi har att tillgå var lite friterade insekter vilket inte riktigt fall oss i smaken, med andra ord så blev det inget snacks till resan.
Som sagt så kom vi tillslut fram med alla möjliga ömma muskler på kroppen efter att försökt att vara smidig på ett bussgolv. Vi letade snabbt upp vårt boende och slängde in väskorna i rummet för rovdjuret Malin hade fått vittring. Som en panter kombinerat med en plogbil flög hon fort fram genom folkmassorna, sicksackade fram, knuffade nästan omkull mig, ökade takten ju närmare hon närmade sig sitt mål.
Väl framme på McDonalds glufsade vi i oss varsin Big Mac och jag lovar dig, jag har aldrig hört Malin svära så mycket i hela sitt liv. "F****n va gott!!", ljöd genom hela restaurangen. Men det var faktiskt gott, efter jag vet inte hur många dagar i rad med ris till frukost lunch och middag var det en lite av en frälsning. Jag ska påpeka att det faktiskt inte är Malin utan Simon som är bra sugen på ett återbesök för att "provsmaka" lite klassiska cheeseburgare :)
Lupa masa
"Forget time" eller Lupa masa som det heter på lokalspråket, det heter även den lilla djungelcamp vi har bosatt oss i under 5 dagar. Man kan verkligen förstå varför den fått det namnet. Det man vet är att när man vaknar äter man frukost, när det blir mörkt äter man middag, sen sover sover man. Campen ligger en bra bit in i skogen ifrån närmaste civilisation, vilket är en jordväg en bit efter ingången till nationalparken Kinabalu, den är placerad på höjden ovanför en flod med kristallklart porlande vatten ifrån bergssidorna av Mt.Kinabalu. Det enda tecken av civilisation såg vi första natten när vi låg och tittade upp på den stjärnklara himlen och lyssnade på alla ljuden ifrån skogen, då svepte en satellit över himlakroppen, annars har vi inte ens sett ett flygplan. Vad vi däremot har sett mycket av det mesta av vad djungeln har att erbjuda fjärilar (det sitter en på min fot medan jag skriver nu i hängmattan) fåglar, ekorrar, ödlor, myror, spindlar, ormar och diverse andra små kryp.
Under dagarna går vi på turer ut i djungeln eller längs med floden, tar ett nakendopp eller två i det "uppfriskande" vattnet. Fram emot kvällen eller eftermiddagen tar vi det lugnt, läser bok, tittar på alla djur, plingar på gitarren, spelar kinesisk schack eller Uno. Självklart har vi firar världens bästa Carros födelsedag med vuxendricka-picknick nere vid floden! Vi är 11 personer här, alla ifrån platser i Europa faktiskt. Två svenskar (gissa vilka), två engelsmän, två italienare, två holländare, en österrikare, en tysk och en dansk.
Vi "bor"... Sover i "Honeymoon" bungalown. Även om det låter flådigt så kan jag förklara att det är ett upphöjt bambugolv ca 0,5m ifrån marken, ett myggnät, två centimetertunna madrasser och en pressening uppspänt som tak. Det är ändå väldigt mysigt då vi är placerade på en bergssluttning med utsikt över djungeln, så man kommer väldigt nära naturen och stjärnhimlen. Lite för nära naturen om man skulle ha Maria Ström i närheten, när vi skulle lägga oss igår så traska vi iväg ifrån den gemensamma sällskapshyddan med våra ficklampor i händerna upp för kullen, när vi kommer fram till våran hydda så gör vi den underbara upptäckten att det ligger en stor svart orm rakt under våra bäddar. Eftersom vi var så trötta så skrämde vi iväg den och gick och la oss. Jag nämnde tidigare att vi varit på turer i djungeln, våran andra dag tog vi en längre tur med en ifrån campen som våran guide. Turen tog oss djupare in i djungeln på små stigar som de fick göra framkomliga längst vägen med sina macheter. Under de tre timmarna som vi vandrade såg vi ödlor, spindlar, skalbaggar och ännu mera kryp, samt några tips på hur man överlever i djungeln, så vi kan nu hitta vatten i bambuträden och andra växter ifall vi skulle hamna i en nödsituation. Malin blev också en sann djungelmänniska då hon var den enda som hade fått 2 blodiglar på sig, som tur var satt bara den ena fast på foten.
Det har trots ormar och blodiglar varit ett par lugna och batteriladdande dagar i djungeln och nu laddar vi om för att bege oss ut på nya djungeläventyr här på Borneo med 3 dagars flodäventyr bland krokodiler, elefanter, orangutanger och fåglar. Hoppas vi lyckas se några.
Bali/Brunei/Malaysia - skogstokig
3 dagar på nästan redande fot har nu klarats av. Efter ett par "mysiga" 10h på denpasars flygplats flög vi äntligen till det mytomspunna landet Brunei. Kontrasterna i det här landet är enorma och man med en lokal guide vi hade turen att stöta på så blev de väldigt tydliga samt ganska oroväckande. Brunei i sig är ganska värdelöst land för en äventyrslysten backpacker eller livsnjutare av västerländsk standard. Det finns totalt 30 hotell/boenden i hela landet för en utländsk. Alkohol är "förbjudet" pga religösa skäl, så den som letar nattliv bör emigrera (inte det att det inte går att festa utan vuxendricka, mer av skälet att det inte finns något nattliv) Brunei är ett av världens rikaste länder tack vare att sultanen är en av världens rikaste personer och han har stora oljetillgångar. Om man tittar sig runt är väll dock han den enda med ett par pesetas i fickan då resten av landet har inte sett en nybyggnation på kanske 30 år. Den heliga moskén har en kupol av rent guld, sultanens palats har ett tak av rent guld och nu bygger han även ett nytt palats bara ett pilbågsskott ifrån sitt gamla för han har fått för sig att det är lite trångt med 300rum och guldtak. Bandar seri began som huvudstaden heter har världens största "flytande" stad. Här bor 10.000 människor i trähus på pålar ute i floden, slänger sitt avfall i floden och skramlar pengar på det dom kan. Vi fick en flodtur av en som bor i byn (som för övrigt är 100m ifrån den heligaste moskén och 50m ifrån "downtown") som även kombinerades av en apsightesing, vi åkte en bra bit up för flodens mangroveträsk. Saydi som han heter förklarade att tidigare under dagen hade några stött på en 4m krokodil på platsen vi precis passerade, Malin blev genast osäker på om det här verkligen var en bra idé. Efter ett tag såg Saydi ett gäng apor, vi lirkade oss in bland mangroveträskets rötter lång in i skogen till vi hade dem över oss. Det var ett gäng sällsynta näsapor som var väldigt skygga så vi fick nog inte bästa bilderna på dem. Efter att vi kikat på apor och lirkat oss runt mangroveträsket (vi såg även en 1m stor ödla) så åkte vi tillbaka till Asiens Venedig. Vi lirkade oss runt bland pelarna och kikade in staden. Väl på torra land passade vi på att ge han en extra slant för turen för det var han värd, båtturen gjorde hela vår vistelse i Brunei och efter den kände vi oss ganska mätta på landet så vi gav oss vidare med färjan nästa morgon.
Färjan började med en taxiresa ifrån BSB till Muara port i Brunei, där tog vi en färja till Labutan i Malaysia, det är en ö som är "Malaysias Åland" (händer inte ett sk*t och har tax-free), ifrån Labutan tog vi efter 4 timmar en färja till Kota Kinabalu på ca 4 timmar, det var som att resa i ett kylskåp, A/Cn stod säkert på 6 grader och trots att man kom ut i 30 grader när man kom fram så skaka man av kyla ett bra tag till.
Väl framme i KK så hade vi inget boende och ingen aning om vad vi ska göra för de kommande dagarna. Efter att försökt att tyda killen i turistinformationen i 30min pga hans knackliga engelska så gav vi upp och hittade ett starbucks där vi använde oss av vår tredje resekamrat Herr.Internet. Vi lyckades skaka fram lite information medan vi slurpa i oss en redig kaffe. Tillslut tog vi en liten promenix upp för gatan och hamnade på ett hostel, North Borneo Hostel, här stötte vi på ett par ifrån Frankrike som varit i Sabah (nordöstra delen av Borneo) i snart 30 dagar. De delade mer än gärna med sig av deras äventyr men även av tips på restaurang. Eftersom det kurrade lite i magsäcken så la vi benen på ryggen och löpte dit till el centro som restaurangen heter. Vi blev bra snopna när servitrisen började prata svenska med oss efter vår beställning, det visade sig att hon hade bott i Landskrona i 7 år och nu hade flyttat hem igen sen 3 år tillbaka. Hon tipsade om en jungeltrekking/camping en bit ifrån hennes hemby som vi blev genast intresserade av och bokade impulsivt efter ett glas rödvin och en gin&tonic. Så nu sitter vi här i sängen på vårat hostel och vet inte riktigt vad vi ger oss in på... Imorgon ska vi ta bussen 3 timmar in mot landet, taxi ytligare 1 timme för att avslutas till fot i 45 minuter in i skogen till våran madrass med myggnät mitt i djungeln där vi ska bo i 4 nätter med djungelns alla djur som grannar om nätterna och utforska skogen om dagarna. Önska oss lycka till!
Fredagen den trettonde
Fredagen den 13 var INTE vår dag! Det började med att vi skulle ta snabbåt till Bali, men den var full när vi skulle gå på och då hade vi ringt 2 dagar in och sagt att vi skulle åka med då. Men det gick inget att göra åt saken, antigen betala för nya biljetter om vi ville åka samma dag eller vänta till lördagen. Vi valde att stanna kvar en natt till, vi gillar ju Gili. Så vi tog in på ett boende nära hamnen, dagen spenderades med öldrickande och strandhäng.
När vi sedan skulle gå och lägga oss så upptäcker vi eller jag Malin att den är någon som mumsar på min rygg, och vad hittar man.... Äckliga, små, fula bedbugs!! Malins första reaktion var "jaja då får man väll ta sovlakanet" medans Simon flög upp ur sängen och packade ihop det lilla vi hade tagit upp för här skulle vi inte stanna en sekund till! Så vid 23 tiden knackade vi på dörren till vårt gamla boende och som tur var hade de inte gått hem för dagen och de hade ett rum för oss. Det var lycka!
Sen på lördagen efter frukost buffé kom vi med båten och tog oss vidare till Ubud, gick väldigt smidigt då får vi erkänna. Nu idag har vi vart till monkey forest och hängt med apor :)
Good Times'
Allting gott har tyvärr ett slut, eller nästan allting i alla fall. Våra dagar här på Giliöarna börjar att ta slut. Imorgon åker vi tillbaka med snabbfärjan till Bali för att där ta oss till en ort mitt på ön som heter Ubud. När vi åkte hit sa de till oss att det räckte med 2-3 dagar här för att relaxa och ta det lugnt, vi började med en vecka här, förlängde den till två och hade det inte varit för att vi hade ett flyg att passa hade vi nog utan tvekan förlängt tiden här mer! Det är som de vi har pratat med som jobbar här, han som var våran dykinstruktör Jacob var på rundresa i Asien då han kom hit, nu har han bott på ön i ett och ett halvt år, hans rundresa håller på fortfarande. Han är ändå inte den värsta, hon som har dykcentret kom hit 2003 och har fortfarande inga planer på att åka hem :)
Även fast det är så lugnt tempo på öarna här så får man ändå till väldigt händelserika dagar. Malin har visserligen lyckats läsa igenom 3 böcker och bränt sig i solen 3 gånger...kanske har ett samband?, medan Simon inte bara jobbade sig igenom grundkursen för dykning, utan även utbildade sig vidare som djupdyknings specialist. Under ytan har det varit mycket att se utöver de tusentals fiskar och koraller har vi även lyckats simmat med flera sköldpaddor, varav en var så stor så man fick plats att sitta på skalet (vilket vi inte gjorde), kikat på bläckfiskar som har sina projekt, suttit bredvid rockor på botten och tittat på varandra och vi har även fått den stora drömmen i uppfyllelse att simma med hajar. Den första hajen mötte vi en tidig morgon på 30m djup, det var en stor revhaj på någonstans emellan 1,5-2m som lite feg men elegant simmade runt där nere och la sig till rätta för att kika in oss, dagen efter stötta vi på två mindre vitfenade korallhajar på ca 1m som var lite mer modiga. Vi lyckades komma så nära dem att vi bara var en meter ifrån, där låg vi och flöt, stirrandes på varandra, båda förmodligen sugna på lunch... Så vi simmade varsit håll och tog en bit att äta efter det.
Det är inte bara under vattnet vi har stiftat nya bekantskaper, vi har även hittat en härligt liten familjerestaurang (man äter hemma hos dem) här på ön dit vi har gått på kvällarna och spelat kort, ätit god mat och tagit en och annan drink. Vi har trivts som fisken i vattnet eller Malin på dessertbuffé här :) temperaturen har pendlat mellan 26-34 grader, det har kommit lite fläktande varma briser då och då, vattnet har haft en temperatur på 28grader och vädret har varit sol på dagarna och lite skyfall på kvällarna, det är trots allt regnperiod.
Det är lite roligt för vi trivs egentligen i stort sett var vi än kommer, grejen är den att på Gili har vi trivts det där lilla extra, Indonesien är ett fantastiskt land och det finns så mycket mer att upptäcka, vart man än är så är det aldrig långt till palmer och sandstränder. Hela det här landet består ju faktiskt av öar.
Vi gör nu en mental omladdning ifrån strandhäng till djungelexpedition för att göra oss redo inför Borneos djupa djungler där vi hoppas se allt ifrån orangutanger till världens ända vilda population av pygmée-elefanter. Bara att ladda med myggspray och äventyrslust!
Tack och hej, leverpastej
Regnväder
Efter skymningen la sig så kilade vi tillbaka till våran stammis restaurang, de var glada att se oss, Hadi, Hendra och gänget (Det är en familjerestaurang). Vi slog oss ner i soffan framför deras bar och där hamnade vi för resten av kvällen. Hadi och Hendra bjöd på sina favoritdrinkar och skämde bort oss med popcorn och egen gjorda chips på spenatlöv. Vi tog fram en kortlek och skulle börja förklara hur man spelar vändtia, det enda spel vi kan, det var lättare än vi trott för det var även det enda spel dom kunde bara det att de kallade spelet för shithead :) ibland har man flyt!
12 drinkar senare, 5 förluster senare (Simon förlora alla omgångarna) och många historier senare, Hendra kunde inte förstå att isen låg på vattnet så man kunde gå på den i Sverige han trodde den låg under vattnet, så blev det dags för oss att ge oss ut våra 15m till hotellet i spöregnet och för dem att stänga igen. Det vart en bra dag som vanligt här på Gili, även fast det regnat :)
Gili
Det har gått 7 dagar här på ön Gili Air, det känns som det har gått en månad eller en dag, man kan inte riktigt säga för ena sekunden dyker man med sköldpaddor och den andra sekunden ligger man med en kaffelatte/mojito/bintang i handen på en solstol. En sak gör man dock inte, man kollar aldrig på klockan. Mat och sov klockan har kickat igång för länge sen och den följer alla som är på öarna.
Simon har nu hunnit med fyra dyk medan Malin har gjort två. Simons första dyk någonsin gjordes ute vid en dykplats långt ute på öppet hav som heter "Takat penyu", det var en korallformation som dök upp mitt ute i det blå och bjöd på syner som havsormar, blåsfiskar, krabbor, humrar, räkor och även en hel del clownfiskar (Nemo). Dykinstruktören blev helt paff när det visade sig att Simon hade gjort hela poolövningarna samt en timmes dyk på en tank med bara 170Bar så efter det blev de ganska bekväma med att ha med honom ner.
Andra dyket dagen därpå blev till "Marlin hill" där fick de se 8 sköldpaddor, en som hade ett skal på över en meter och tillhörde typen green turtles. Lata och glada djur som tycker det är lite intressant med dykare. Den morgonen gjorde Malin en liten påminnelse kurs för att friska upp kunskaperna igen. På eftermiddagen hade Simon tenta och det löste sig fint för han hade läst igenom det mesta i boken :)
Den tredje dagen så bar vi oss ut tillsammans på morgonen för att ge oss ner på djupet igen. Den här gången till en plats som heter "Meno Wall". Efter vi gjort den klassiska bakåtvolten i vattnet och samlat ihop oss så gjorde instruktören Jacob (ifrån Holland) tummen ner för att vi dyka ner under ytan. Simon och Jacob började sjunka ner medan Malin låg och flöt som en kork och ville inte sjunka. Jacob fick då simma upp igen och ge Malin en extra vikt så hon kunde sjunka. Väl nere på botten gjorde Simon undervattensnavigations övningar medan Malin flöt och stirrade en en sköldpadda som bestämt simmade över till henne så fort hon kom ner.
Vid den här dykplatsen så följde vi en korallvägg med strömmen, så det var bara att ligga och flyta till slutet av ön samtidigt som man njöt av utsikten av färgglada fiskar, bläckfiskar och koraller. När vi närmade oss upplockningsplatsen så blev sikten sämre och man kunde tillslut bara se en meter framför sig. Simon och Jacob skulle göra lite övningar, men fick avbryta då Malin bestämde sig för att leka blåsfisk igen och vips så låg hon uppe och plaska på ytan igen :)
Vi åkte tillbaka till ön och käka en välbehövlig lunch på vårt stammishak. När eftermiddagen närmade sig var det dags för dyk två. Den här gången åkte vi inte så lång, dykplatsen heter "Paradiso" och ligger bara runt hörnet av udden på ön. Nu så skulle vi bestämt klara oss med mindre vikter. Det började bra, Simon kom ner och Malin var påväg. Halvvägs påvägen ner bestämde sig Malin för att börja flyta igen, det var dock Jacob mer bered på denna gång så han tog tag i Malins väst och bogserade ner henne. Väl nere gick allt bra och vi såg en hel blandning av fiskar och djur, 2 bläckfiskar, massa färggranna sjösniglar och en liten fisk som även ingen av instruktörerna aldrig tidigare sett, en baby Baramundi (tyvärr blev det inget kort på den). Vi avslutade dagen med en grillad tonfisk bbq på stranden :) det blev ett par härliga dagar under vattnet som fick oss längta efter fler.
Vi fick ett tips av våran dykinstruktör att det fanns ett ställe på ön som gjorde goda eggs-benedict, självklart sitter vi där nu och njuter, en stor bonus, det visade sig att ägaren av denna restaurang som är ifrån ön har en passion för kaffe, så han har lyckats importera öns ända espressomaskin och gör extremt goda kaffevarianter, så nu smakar det ljuvligt med kaffe latte kan jag säga :)
Gili Air 💜
I dessa solstolar trivs vi väldigt bra. Här spenderar vi en del utav våra slappa/lata dagar med att läsa, snorkla, sova, bada och titta ut över det vackra havet som går från turkost till mörkblått. På andra sidan är ön Lombok med sina gröna berg och risodlingar. Men just nu ligger jag själv här medan Simon lär sig att dyka, i eftermiddag kommer han att göra sitt första havsdyk! Jag tror att han kommer att älska det då han verkligen gillar att snorkla. Då får han lite mer än ett andetag på sig att utforska koraller, "småbråka" med fiskarna, förfölja hummrarna och massa mera ;)
Vi har nu vart på Gili Air i 5 dagar och har för länge sen redan beslutat att stanna en till vecka här, vi stormtrivs! Det är en liten ö som man kan cykla runt på under en timme, det finns inga bilar eller mopeder. Man tar sig fram antingen med fötterna, cykel eller häst å vagn. Och vart man än går så hejar lokal befolkningen glatt på en. Vi har ett fint boende med en grym pool i en grön oas, som skuggas utav mangoträd :)
Och restaurangen som är granne till vårt boende kände igen oss redan efter andra dagen och Simon har skrivit en recension om dem på nätet där första meningen var, love at first bite! Jag tror att han gillar deras mat ;)
Men nu är det dags att bada (igen), hörs snart igen :)
